Nu var det länge sen jag skrev ett inlägg igen men det glöms lite bort mellan bullbak, städning och upptäcka staden och sånt. 
I förrgår var det i alla fall 4 veckor sen vi flyttade till London, förstår inte vad veckorna har tagit vägen känns som man bara varit här någon vecka. Amelie och jag bestämde oss för att fira den här viktiga dagen lite extra! 

  
Så här kan det se ut en söndag i kyrkan när det är väldigt, väldigt lugnt. Vi stänger klockan 17 på söndagar men eftersom det inte fanns något att göra var Amelie snäll och erbjöd sig att städa själv så att jag hann iväg och handla träningsskor.   
Hoppade på buss nummer 23 på Edgware road och hamnade tillslut här, på Picadilly Circus!
 
Här var det fullproppat med turister som alltid. Ett säkert kort om man tycker att man saknar att höra svenska..
 
Fint är det i alla fall. 
 
Mina nya träningsskor, mörklila Asics. Stod säkert i över en timme och kollade på skor, fanns av alla märken i alla prisklasser men jag körde på ett säkert kort. 
 
När Amelie slutat kom hon bort till Picadilly för finmiddag. Blev kött, pommes och pepparsås för min del. Helt okej middag dock har de nog missförstått det där med medium, köttbiten var ganska genomstekt om man säger så. Efter flera veckor utan "riktig" mat slank den ner ganska enkelt i alla fall, och vinet var det inget fel på!

Efter middagen drog vi vidare mot Duke of Kendal för att möta upp resten av kollegorna. Där köpte jag en Guinnes, hoppas ni är stolta över mig där hemma!

 
Många fina kollegor med vänner var med.  
 
Fina Amelie.
 
Duke of Kendal är en liten bar som ligger på en sidogata mot Edgware road och som på söndagar har allsångskväll. Inte vilken allsångskväll som helst utan June, som ni ser på bilden spelar piano hela kvällen och börjar spela på olika klassiska brittiska låtar och sen kommer stammisarna fram och börjar sjunga en efter en. De flesta har sina "egna" sånger som de alltid kör. På bilden är också Les, han sjöng flest låtar av alla. Låt er inte luras av att han är gammal, det var en riktig krutgubbe och vilken pipa sen.
 
Vissa hade satsat lite mer på sina nummer. Den här mannen hade med flera olika peruker och kläder som han bytte om mellan sina nummer. 

Det här kan nog ha varit den roligaste kvällen sen vi kom hit. Alla som bjöd på sig själva och vilken allsång det var till alla låtarna, dags att hem och googla texter för det här känns som det kommer bli söndagstradition!

Jag trivs verkligen alldeles utmärkt här i London, men söndagar saknar jag faktiskt livet i lilla Eksjö. Eller i alla fall lediga söndagar när man inte har något planerat. Ligga hemma i soffan hos mamma och pappa och kolla på skidor, dricka kaffe och kanske äta en semla. Idag är en sådan dag, så puss på er! 

 

Nu var det egentligen tänkt att vi skulle vara framme i Berlin för 2 personaldagar. Det vill säga 2 dygn borta från London för att lära känna varandra bättre och hitta på kul saker tillsammans.

Givetvis blev det ändrade planer, vi är nämligen fast i London. Igår fick vi ett meddelande att i stort sätt alla flyg från Heathrow med British airways var inställda, England har nämligen drabbats av "snökaos".
Det har kommit några centimeter snö och hela London slutar fungera. Bilar som krockar , skolor som är stängda, plan, tåg och bussar som är inställda för att de inte kan köra utomhus när det är snö på spåren. Man kan väl säga att det är tur att det oftast bara snöar sammanlagt en vecka om året här.

Snön är det stora samtalsämnet och på gatorna ser man vuxna män kasta snöbollar på varandra. Dessutom slänger de ut så mycket sand att folk snarare kommer halka på gruset än den lilla snön som faktiskt ligger på marken och som smälter så fort man går på den. Det är dock roligt för oss att titta/ lyssna på om inte annat. 

Förstår att ni är väldigt nyfikna på hur ett engelskt snökaos ser ut, så här kommer lite bilder.

 
Amelie var glad för snön i alla fall. 
 
Man kunde önska att man hade lite bättre skor för snö, men med raggsockar funkar allt. 
 
Snö och blåst.
 
Hyde park i vinterskrud.

Igår hade Amelie och jag åter en ledig dag tillsammans så då tänkte vi att vi faktiskt skulle hitta på något, gå några steg utanför Harcourt Street. 
Bestämde oss för att ta en liten sovmorgon, det tyckte vi allt att vi gjort oss förtjänta av. Efter 12 var vi färdigklädda för att gå en tripp på stan, dessvärre var hela London vitt när vi öppnade dörren,  jag som inte trodde det blev vinter här..
Snön var dock inget som stoppade oss utan vi gick ut ändå. Först gick vi ner mot Oxford Street och tog en kopp kaffe på Borough Barista, ett ställe som faktiskt serverar gott kaffe vilket inte många ställen gör här.
Under kaffet kollade vi igenom vår lilla guidebok på aktiviteter som finns att göra inomhus och inte kostar allt för mycket och beslutade oss så småningom för att ta en sväng till Harrods.
Hade egentligen tänkt att ta bussen dit men det var faktiskt skönt att gå ute och få lite luft så blev en promenad istället. Om man sammanfattar promenaden så kan man säga att Hyde park inte alls är en så mysig park i snö och blåst och att britter är galna. Ena stunden klagar de över att det är så kallt och i andra stunden går de runt med ballerinaskor och springer i kortbyxor och mössa i snön. 
Harrods var väl inte jättespännande, för dyra kläder och snofsiga expediter. Desto roligare var alla butiker som låg i samma kvarter som Harrods, alla hade nämligen rea nu. Rea på h&m i Sverige och här är det ganska stor skillnad på, här är allt organiserat och framför allt, väldigt billigt! 

Lite bilder från dagen, dock tagna med mobilkamera så de är lite suddiga. Alla bilder är från Harrods. 

Harrods

 
Ett av Harrods skyltfönster, värt att åka dit bara för att kolla i dem.

 
Chokladavdelningen var den sista delen vi var på och där blev vi inte långvariga, allt såg alldeles för gott ut hungriga som vi var. 

 
   
Tänk vad barn som går runt på Harrods måste vara lyckliga, på Disneyavdelningen hade de ett stort slott i mitten!

Bästa delen av Harrods var helt klart barnavdelningen med designerkläder. Hade jag haft barn hade jag numera varit ruinerad. Här har vi babyDior. 
   
Eller varför inte pojkkläder från Armani? 

Idag har jag haft min första lediga dag sen jag kom hit, det firade jag och Amelie med "några" glas vin igår kväll på en pub här i närheten. Det vill säga; vi tog sovmorgon idag. Himla skönt att bara ligga kvar i sängen och läsa, läsa läsa! Sen gick vi ut och gick en liten promenad, bland annat till Oxford street och kollade läget, massa folk som alltid!

Nu sitter jag här i cafeét och funderar på om det börjar bli dags för lite mat. Väldigt svårt att ha bra matrutiner här. Står man och bakar bullar en hel dag är man inte jättesugen på att efter det ställa sig och laga mat,  därför blir det att äta ute varje dag och i stort sätt bara skräpmat.
Men snart blir det ändring! I närheten av vårt boende ligger det ett jättestort gym där man i stort sätt kan göra vad man vill, simma, gymma, träningsklasser, alltså perfekt ställe för mig att ta tag i mitt liv. Det enda negativa skulle väl vara priset då, inga Eksjöpriser här direkt..

Skickar med lite bilder på mitt fina rum, trivs utmärkt där. 

 
Ljuslingan som jag hittade i utrensningen av sjömanskyrkan passar utmärkt vid min fina spegel.
 
I dörren ser ni en liten del av vårt lilla pentry och matplats.
 
Stora fina fönster. 
 
En fin öppen spis som dock inte går att använda, men fin är den. 

Klockan är strax halv 2 på natten och jag borde verkligen sova, men det vill jag inte. Somnar jag nu är det snart morgon, och är det morgon betyder det att det är min sista dag i Sverige innan jag flyger till London på kvällen. Jag förstår verkligen inte var månaderna har tagit vägen, känns som det var en evighet sen jag skickade in min ansökan den där kvällen i Ho Chi Minh. Ett år känns just nu som ofantligt lång tid och jag har hunnit ångra mig flera gånger om. Inte för att jag inte tror det kommer bli kul, för det tror jag verkligen. Men hur ska jag hantera min hemlängtan? Visst att jag varit ute på 2 långresor, men dels har de inte ens varit hälften så långa som nu, dels har vi rest runt. När man reser kommer man inte in i vardagen på samma sätt som man gör om man stannar en längre tid på ett ställe. Vardagen skrämmer mig lite, en vardag utan alla fina vänner och min familj. Dags att sova och intala sig att allt kommer bli kanon, London är trots allt bara 2 timmar bort med flyg även om det nu känns som många, många fler.Kram

Då var det dags igen.. Väskan är åter igen packad och imorn lämnar jag Sverige, fast den här gången blir det bara i 10 dagar och resesällskapet blir min mor. 
Flyger från Kastrup, Köpenhamn imorgon vid ca 15 och är framme i Bangkok vid 11,30 på tisdag. Därifrån går bussen direkt till Koh Chang, det är i alla fall tanken, i Thailand vet man aldrig vad som kan hända!

Vår plan med resan är i alla fall att först spendera 2 nätter på White sand beach på Koh Chang för att därefter ta oss vidare med båt till Koh Kood. Läst massor av bra saker om den ön så ska bli kul att uppleva om den verkligen är så underbar som den ser ut. På koh Kood ska vi spendera 4 nätter på Koh kood resort. Har inga planer alls vad vi ska hitta på på ön, känns som det här kommer bli en riktig njutarresa med god mat och dricka och sol och bad, något som kommer passa mamma och mig perfekt!
Sista natten kommer vi spendera i Bangkok och bo riktigt flott. Tror det kommer bli en riktigt bra avslutning på resan med shopping och (ännu mer) drinkar och god mat.  

Försöker återkomma med lite bilder och givetvis en recension.  

/Ida

Det var nu nästan 5 veckor sen vår fyra månaders långa resa var över och vi kom hem till ett kallt och regnigt Sverige. Att man fick massa blickar på sig var inte längre pga att du var vit utan för att du gick runt i minishorts och t-shirt när det var 8 grader ute...

"Chocken" och lättnaden att vara tillbaka bland svenskar var stor. När vi skulle gå på toa ställde sig alla fint uppradat i en kö och väntade på sin tur och sprang inte in på första lediga toan framför näsan på dig när du stått där och väntat i eivgheter. Kom på mig själv med att leta efter en papperskorg där jag kunde slänga toapappret men insåg att herregud man KAN slänga pappret i toan utan att det blir stopp! När vi underhöll oss några timmar i Malmö med att fika och köpa massa svenska godsaker var all personal trevlig, artig och serviceinriktad. Vi var helt enkelt glada att människor kring oss var svenskar. Samtidigt har vi under fyra månader upptäckt hur äckligt svenska svenskar är...

Att vara tillbaka i verkligheten var väldigt skumt till en början. Allt man gjorde och alla gamla vanliga platser man besökte var bara skumt. Mycket hade också förändrats sen vi åkte, vänner hade flyttat hit och dit, gjort slut, blivit tillsammans, fått barn osv. Så livet i Eksjö är inte riktigt som man minns det. 

Har precis suttit och blivit färdig med rensningen av över 5000 bilder vi tagit. Plockat ut det bästa till lite bildvisningar och facebookuppladdningar. Herregud vilka minnen! Vårt första stopp Indien känns otroligt långt tillbaka och fyra månader låter som en lång tid, men tiden har gått så fort. Jag är otroligt glad att vi fick möjligheten att åka på en sån här resa till för den har varit underbar. Hoppas att alla som drömmer om att få åka ut i världen och resa gör det för man får se så mycket och lära sig otroligt mycket, både om andra och sig själv. 

Nästan alla jag träffat nu när vi kommit hem har frågat vad som var bäst på resan. Det är nästan helt omöjligt att svara på eftersom de länder vi besökt är så olika och bäst på sina vis. Men om jag nu måste välja ett land så blir det Nya Zeeland, för naturen, för skydivet och för människorna. Får väl säga att skydivet var det bästa jag gjort på hela resan med. Men alla länder var värda att besöka och jag åker gärna tillbaka till dom allihop.

Ida och jag har lovat varandra en sak, och det är att vi inte ska sluta resa. Om så bara en weekend, charter, backpackerresor, sverigeresor osv. Att resa är bland det bästa som finns i livet. Vet inte hur många gånger under resan jag tänkt "Det här är livet". Självklart kommer vi då också fortsätta försöka blogga om våra resor! Så håll utkik!

Vill tacka världens bästa vän för fyra fantastiska månader, du är bäst

På återseende!
// Linn